Det har nu gått en vecka av mitt flyt som dom kallar det för. Flyt är när du i princip bara dricker, ingen fast föda i huvudtaget. Detta är svårare än du kan tro.

Tre till fyra dagar helvete! Dom här dagarna är jobbigast. Du har abstinens så det dånar om det. Man vill tugga på något, men det kan du ju inte. Kroppen sätter sig dessutom i ett slags svältläge och låter av bara fan. Det är inget roligt för dom enda tankarna du har i skallen är MAT. Vad som helst, så länge du får tugga på något. Gurka är ju något jag får äta (det enda) och den fungerar si-så-där. Just nu hatar jag gurka över allt annat i världen. Under mina dagar var Neo hemma, som skulle ha mat som vanligt. Det var sjukt svårt. Bara lukten gjorde mig helt galen. Neo stöttade mig helt underbart. Finaste killen i hela världen <3

Efter dom tre till fyra dagarna lugnar ner det ner sig. Man lär sig att lyssna på kroppens signaler. För min del dricker jag mycket vatten och känner jag en extrem hunger tar jag en varma koppen. Dom där små bitarna som kommer med koppen tuggar jag extra mycket på. Gud så goda dom är :D

I onsdags kom Olivia hem. Om det är något jag försöker lära mig och måste lära mig är att stå emot impulsen att "fuska" om hon exempelvis sitter här och käkar en macka. Ibland är detta helt sjukt. Jag känner lukter så otroligt mycket tydligare än tidigare. Olivia tog en mjukmacka med skinka. Jag kände lukten av skinkan och brödet trots att jag satt i den andra soffan utan problem.

Även finaste Olivia stöttar mig också genom att fråga om hon skall äta i ett annat rum. Säger så klart att det skall hon inte göra. Jag måste lära mig hantera impulserna. Det är svårt, men det blir också faktiskt lättare dag för dag.

Jag känner också en helt ny energi när jag är ute och går med hundarna. Ibland får jag bara lust att börja springa, vilket jag inte ska göra. Jag väger fortfarande en hel del, och jag måste vara rädd om knäskålarna. Dock hindrar det mig inte från att gå i rask takt, vilket jag gör. Jag behöver inte heller ta något snabb verkade insulin längre. Allt jag gör är att ta mitt långtidsverkade insulin. Innan dieten tog jag 72 enheter och låg trots detta väldigt högt. Nu har jag gått gå ner till 60 enheter och jag har alltid en dipp på morgonen och måste ta druvsocker för att komma upp i sängen.

Så, vad händer annars i den kommande vecken? På onsdag åker jag till Sunderbyn för att träffa min dietist. I övrigt blir det nog att dricka, dricka, dricka som vanligt.

Den stora frågan ni kanske funderar på är hur mycket jag gått ner? Well, jag har gått ner drygt 6 kg. Känns givetvis underbart även om jag inte ser vart jag har gått ner. Hjärnan kanske har krympt xD

Mitt socker, eller glukos om ni vill, har verkligen visat sig gå ner. En nackdel har varit att jag dippat många gånger för att jag inte hittat balansen helt än. Dippar är grymt otrevliga. Man skakar i hela kroppen, känner sig yr och svettas som en liten gris. Ja, man luktar usch också. Så i natt har jag varit lite skakis då det legat på gränsen till att dippa. Förutom det har jag varit galet hungrig på att tugga något. Jag fick dock inte parera min dipp som jag brukar göra då man idag skulle ta ett fasteprov på mig. Så det var att uthärda. Det första jag gjorde när man var klar var att ta en varma koppen. Godaste soppan i hela jävla världen kan jag tala om och i skrivandes stund sitter jag fortfarande och suger på den.

Ja, och det har snöat i morse. Vad i helvete!? Jag vill inte ha snö! Jag vill faktiskt ha sol, grönt gräs, blommor och bin. Ska åka till återvinningen och kolla om dom har en billig våg. Tror jag behöver en.

Alla har väl sett Fångarna på Fortet med den folk käre Gunde Svan. Nå, det som nu skall beskrivas är lite som fångarna på fortet.

Jag blev kallad till ett sista möte innan min kommande operation. För er med lite mindre koll så blev det att fara till Sunderbyn. Sunderbyn är ett gigantiskt sjukhus. Väl framme efter en del sökande fick jag göra mitt första test, man vägde mig och kollade hur rund jag var (116,5 kg och 127 cm runt magen). Efter det blev det fångarna på fortet. Med en mapp i handen fick jag mer eller mindre söka och springa mellan olika avdelningar. Träff med narkos läkare. Göra EKG test och gud vet allt. Roligt var det. Alla var otroligt trevliga och jag kände mig mer pepp än någonsin.

Inför en GP operation ska man gå ner 10% av sin vikt. Normalt har du fyra veckor på dig att göra det. Brukar du dessutom någon form av nikotin så måste du sluta med det, omgående. När jag träffar min sjuksyrra för att boka tid får jag då reda på att man vill boka in mig tidigare en fyra veckor, man vill boka in mig på tre veckor! D:

Inte för att jag är tveksam till att jag vill göra det här. Det vill jag, men jag är mer oroad över hur jag ska få allt att fungera. Jag har missbrukat snus allt för länge och att gå ner över 10 kg på tre veckor känns ju galet. Men, jag tänker inte ge upp för det. Så nu går jag stadigt på en pulver diet. Snuset har jag bytt ut mot nikotinfritt. Nu ska jag bara sätta på mig joggingskorna och gå en promenad i rask takt.

>-----KRAM-----<

Bonus bild på en skäggig gubbe

Tro inget annat, oberoende vad folk säger så har storleken på din mage och din röv betydelse. Har du dessutom ett BMI på 37 så är risken stor för komplikationer.

En del kanske säger att det bara är att banta. Ät sunt. Ut och promenera. Vad du en gör, förminska inte magen. Det är fusk! Hade jag haft andra allternativ hade jag tagit dom. Dock är det inte så lätt i alla lägen och mina (och för många andra skulle jag tro) förutsättningar är inte lätta. Hemakromatos är ingen rolig mutation, även om den låter fräck när man förklarar den. Så, här kommer det roliga. Ni känner till att järn som finns i kroppen? Det som med tiden försvinner och fylls på vart eftersom? Okej, för mig så försvinner aldrig järnet. Det stannar kvar. Det roliga är att jag spelar mycket hårdrock, metal, så, jag är metal, IRL, eller som min läkare sa "Andreas, du rostar sönder".

Det mindre roliga förutom att leder gör ont som fan är det faktum att mycket grönsaker innhåller järn. Roligt för en kille som har diabetes och måste gå ner i vikt? Inte så överdrivet.

Att göra en gastric bypass känns med andra ord som ett vettigt och hållbart allternativ för mig. Faktiskt. Du är välkommen att ta del av alla steg i min resa som jag skall göra. Hur det kommer att bli kan jag inte svara på, är som inte i mål riktigt än. Fråga gärna och jag skall försöka svara så gott jag kan.

Kram på er

>-----KRAM-----<

Andreas 

Så här ser min mage ut idag